Dr. James Schaller, MD
main page books and articles schaller health creed facebook testimonies search
menu main page what's new second opinion new patient meet doctor schaller location, travel

Fästingen du inte ser kan döda dig

Explosionen av Lyme, Bartonella och Babesia
i nordeuropeiska Countriens

Dr. Schaller varnar: Att ignorera Babesia och Bartonella är livsvådligt, och kan orsaka så vitt skilda problem såsom fetma, migrän, trötthet och fibromyalgi, såväl som självmordsbenägenhet, ilska, hjärtsjukdomar, stroke, extrem trötthet och autoimmuna sjukdomar.

Optimal behandling: Del 3

För tillfället arbetar jag på en uppdaterad trettonde bok om fästing- och loppinfektioner för att på så sätt hjälpa ett stort antal kvalificerade läkare och patienter på jakt efter de senaste och bäst anpassade behandlingsmetoderna inom fältet. Innehållet i boken baseras på över 5000 sidor av forskning. Vad som följer här nedan är ett kort smakprov på den information som finns presenterad i denna bok. När man studerar nytillkomna infektionssjukdomar (EID), måste ens utbildning kring ämnet vara en ständigt pågående process. Ett stort antal användbara indirekta tester och behandlingsalternativ måste uppdateras varje säsong, då fältet karakteriseras av en superspecialisering inom vården, och detta i sin tur förutsätter att man spenderar åtminstone tio timmar i veckan på att läsa aktuell medicinsk forskning, enbart för att inte riskera att använda sig av föråldrad kunskap inom fältet.

Den framgång jag nått inom min egen forskning är ett direkt resultat av ett gediget studium av texter från över 300 författare och läkare, och även om vi kanske inte alltid är eniga om våra resultat, inspirerar dessa forskare oss alla inom fältet till att ständigt tillföra ny, väsentlig forskning till vårt fält.

Det bör noteras att även negativa resultat, i stil med att en specifik behandlingsmetod misslyckas med att ge resultat, eller att en metod bara minskar nivån av borreliabakterier (Lyme-bakterier), men inte nivån av Bartonella-bakterier, alltid är ytterst hjälpsamma inom fältet. En undermålig behandling leder i slutändan alltid till ett försämrat sjukdomstillstånd, även om de inledande behandlingsmånaderna kan verka ge goda resultat.

  1. Vänligen överväg alltså den information som presenteras om ämnet här nedan. Mitt mål är inte att få dig att hålla med om allting jag säger till 100 %, utan enbart att få dig att förhålla dig kritiskt till de problem som jag presenterar.
    1. 99 % av all probiotika är mycket dålig. För femton år sedan höll jag mig till ett litet urval av probiotika som jag föredrog, till stor del baserat på en kombination av lockande reklam och innehållsbeskrivningar som utlovade ett högt antal coli-stavar i täta kolonier. Som en del av min forskning lät jag laboratorieassistenter inmundiga höga doser av dessa probiotika, varefter de avbröt behandlingen under en period av fem dagar, för att därefter genomföra en faecesodling. Var och en av dessa faecesodlingar påvisade en och samma sak; det vill säga en total brist på en hälsosam bakterieflora. Vidare visade det sig att dessa probiotikaprodukter inte motverkade C. difficile-infektioner i tarmarna – i sig ett mycket stort problem. Ingen person bör någonsin behandlas med antibiotika, oavsett för hur länge – det spelar ingen roll om det är för två dagar eller två månader – utan att densamme samtidigt behandlas med probiotika. Jag förklarar varför mer detaljerat i min första lärobok om Babesia, The Diagnosis and Treatment of Babesia (Diagnostisering och behandling av Babesia). När det vetenskapliga bakteriebeteckningen saknar en efterföljande numrering eller vidare beskrivning, beror detta i regel på att det saknas vetenskapliga bevis på att denna typ kan tas upp och florera någonstans i människans över nio meter långa tarmsystem. Att endast ha en typ av hälsosamma bakterier kan jämföras med att endast ha ett finger.
    2. Ett antal sorter av probiotika utan specifika bakterietyper har använts inom forskning för att förminska effekterna av tarmsjukdomar. Ett exempel är behandlingar som enbart hänför till ett högt antal av lactobacillusen “acidophilus.” I regel menar jag att dessa behandlingar kan vara hjälpsamma, då studier av människor visar att de har en positiv inverkan på patienterna, även när behandlingsmetoden innehåller ett suboptimalt antal av coli-stavar.
  2. Sammanfattningsvis föreslår jag att antibiotika aldrig skall användas utan tillförsel av noga utvald kvalitetsprobiotika – detta gäller oavsett för hur länge antibiotikakuren pågår. Antibiotikabehandling medför alltid en form av okänd risk. Påbörja därför alltid olika behandlingar var för sig, och lägg aldrig till eller utöka två behandlingar under en och samma dag. För ett par år sedan bad en av rektorerna vid ett välbekant Ivy League-universitets medicinska institut, tillika redaktören för en topprankad vetenskaplig publikation, mig att skriva om dosering av medicin för att motverka bieffekter. Kort sammanfattat motverkas bieffekter genom att behandlingen påbörjas med en bråkdel av de allra minsta kapsylerna eller tabletterna som finns tillgängliga, och denna dosering kan sedan snabbt utökas under de kommande 48 timmarna om patienten inte visar några symptom på smärta från behandlingen. Vidare så behöver alla behandlingar, oavsett sort, isoleras ifrån andra behandlingar. I regel bör du endast påbörja en ny behandling åt gången, och aldrig mer än en ny behandling per dag. Dessutom är det så att så fort du förändrar intaget av en dosering räknas detta som ny behandling. På grund av detta kan du alltså omöjligt veta hur du skall behandla dina problem om du påbörjar tre behandlingar samtidigt och du plötsligt blir illamående, får utslag eller helt enkelt känner dig oförmögen till att arbeta. Och varför är det så då? Jo, för att det helt enkelt finns tre möjliga orsaker till ditt problem! Att uppmanas att ”bita ihop och kämpa vidare” är vare sig särskilt omtänksamt eller ett exempel på en korrekt anpassad vård. Om vi kan skräddarsy en kostym så kan vi också skräddarsy biokemiska behandlingsmetoder. Det höga antalet av standardmediciner som förordas mot fästinginfektioner och borrelia (Lyme) är mycket förvånande. Ett exempel på detta är rekommendationen att inta en blandning av 750 mg/1 tesked Mepron två gånger om dagen [den vetenskapliga artikeln från 1995 om dosering av medicin mot Babesia som refereras här har inte uppdaterat de föreslagna doseringarna på hela sjutton år] tillsammans med 250 mg azithromycin två gånger om dagen. Till denna dosering adderas ofta 2 gram IV Rocephin om dagen, utan någon som helst eller undermåligt skydd av gallblåsan, en slarvig, alltför hög dosering av IM-sprutor eller transdermala krämer som inte kalkylerar för allergiska reaktioner som skulle kunnat motverkas om den initiala doseringen varit en fjärdedel av ett gram under den första dagen. När det gäller Bartonella, som är långt mer vanligt än borrelia (Lyme), och som har fler bacillbärare än någon annan infektion på jorden, upplever människor rutinmässigt att behandlingar med azithromycin, levaquin, rifampin, mycobutin, HBOT och örtkurer misslyckas, och liknande andra behandlingar anses endast som framgångsrika om patienten i fråga “känner sig bättre”. Problemet här är att läkare inte vet hur de skall använda sig av indirekta tester för att bekräfta förekomsten av Bartonella eller Babesia, som båda utgör infektioner som utvecklar underarter och nya varianter i princip var och varannan månad.
  3. Behovet av att vara mer moraliskt ansvarstagande än den amerikanska narkotikapolisen DEA. Vissa patienter behöver kraftfulla behandlingar för att klara av sina jobb och sin utbildning. Dessa behandlingar kan innehålla drogklassade mediciner mot sömnlöshet, ångest, fokuseringssvårigheter, smärta eller depressioner. Vissa behandlingar utnyttjar traditionella orala doseringar av medicinska substanser. Dessa behandlingar kan alltid ändras till transdermala behandlingar (behandlingar som tillförs kroppen via huden). Vissa människor menar att dessa behandlingar är att karakterisera såsom ”onaturliga”, kanske främst för att den dosering som föreslagits inte varit tillräckligt noggrann. Fler läkare behöver också förstå att när man behandlar en infekterad hjärna eller en hjärninflammation så kan dessa mediciner aldrig doseras i enlighet med den ”rutinmässigt föreslagna praxisen”.
    1. Om en patient är deprimerad, känner sig rastlös eller har problem med att koncentrera sig, är du då säker på vilken av dessa problem du bör behandla först? Jag rekommenderar starkt att depressioner alltid behandlas innan en behandling mot ångest sätts in, och att ångest behandlas innan fokuseringssvårigheter behandlas. Om denna medicinering inte är ytterst noggrant reglerad och kontrollerad i nära samförståelse mellan läkare och patient är det möjligt att utsätta patienten för vad som är att känneteckna som kemisk medicinsk misshandel.
    2. Andra alternativ för att behandla depressioner, ångest eller allmän smärta benämns ofta som “funktionell, integrativ eller alternativ medicinering.” Vissa av dessa behandlingar är effektiva, men kan misslyckas med att behandla infektioner på nervsystemet såväl som hjärnhinneinflammationer. Som ett exempel kan nämnas att SAMe är en otroligt effektiv antidepressiv behandling, medan johannesört i regel inte ger några positiva resultat vid djupa depressioner. Däremot finns det inte en endaste medicinsk skola som kan bota alla medicinska problem. Därför är det enligt mig viktigt att helt enkelt vara öppen för vad som helt enkelt verkar fungera. Naturmediciner är ofta otroligt effektiva. Samtidigt är det tyvärr så att möjligheten att utnyttja naturmediciner inom vissa fält är ytterst begränsad. Vissa läkare vurmar enbart för en sorts behandling. Vi däremot är positivt inställda till var och en av ett stort antal olika behandlingar, så länge som våra patienter upplever att de hjälps av behandlingen och laboratorietester bekräftar att behandlingen är effektiv. Var och en av våra patienter får möjlighet att testa alla sorters mediciner tills de funnit den behandling som bäst hjälper dem.
  4. Bartonella är långt ifrån ovanligt och är mycket vanligare än borrelia (Lyme). För ett par år sedan när jag först blev involverad inom specialistvården för fästing- och loppinfektionsmedicin fanns det ingen som seriöst ansåg att Bartonella var en farlig sjukdom. Infektionen framställdes som någonting som var lätt att behandla, och som ingen behövde oroa sig över, och man diskuterade sällan Bartonella, vare sig i infektionslitteraturen eller vid infektionsmedicinska konferenser. Jag noterade samma trend med hänsyn till Babesia efter att jag publicerat fem böcker om denna infektion; de böcker som jag själv köpte hade bara två sidor totalt som diskuterade denna allvarliga och farliga infektion som nu finns dokumenterad på vår blodinfektionskarta.
    1. I en av mina böcker om Bartonella visade jag att Bartonella-infektioner inte enbart uppvisade två eller tre olika sorters hudförändringar, utan snarare ett stort antal olika sorters mönster. Detta i sig utgjorde en helt ny och markant utökad diagnostiseringsmetod som baserade sig på studier av internationell läkarlitteratur och vård av allvarligt infekterade patienter. Det var också förvånande att se att ingen forskade kring den förändrade kemikaliebalansen i patienter som led av både Babesia och Bartonella. Allt detta kan du läsa om i de avslutande delarna av min lärobok, Babesia Update 2009 (Babesia: Uppdaterad 2009).
    2. I år lades en ny sort av Bartonella som kan spridas av människor till listan med över 35 olika Bartonella-sorter som redan finns dokumenterade i genetiska databanker runt om i världen. Denna typ upptäcktes och publicerades av den mycket begåvade veterinärforskaren Edward Breitschwerdt. I sin forskning uttryckte han på ett mycket mer klarsynt sätt än mig de idéer som jag lagt fram under 2005, medan jag genomförde merparten av min Bartonella-forskning för min bok. Med en förödande och otroligt hjälpsam klarsynthet klargjorde han att Bartonella-testerna som genomförts är urusla, att behandlingarna är dåliga, att infektionen i regel uppträder på utsidan av röda blodkroppar och att dagens Bartonella-forskning är under all kritik – totalt rör det sig om en endaste studie vid NIH. Som om detta inte vore nog så sade han 2011 att ”Bartonella har mer bacillspridare än någon annan infektion i hela världen.” Så det rör sig alltså knappast om en mindre betydelsefull ”bi-infektion”. Och vidare, i månaden påvisade forskning att Bartonella till och med förändrar mänskligt DNA. Implikationerna av detta är svindlande, och stöder i princip de resultat jag presenterade för sex år sedan – Bartonella kan inte utrotas vare sig enkelt eller snabbt. Min vädjan är i sig enkel: att behandla denna infektion som en fotnot är både föråldrat och farligt.
    3. Baserat på den tes som läggs fram härovan, det vill säga att Bartonella har det största antalet bacillbärare i naturen, så är det mycket möjligt att borrelia (Lyme) är en slags ”bi-infektion.”
    4. I slutändan skulle jag vara nöjd om man åtminstone nämnde detta i den litteratur som behandlar fästing- och loppinfektioner.
  5. Dagens Bartonella-behandlingar är baserade på otroligt föråldrade forskningsresultat eller är alltför experimentella utan att kunna uppvisa några som helst faktiska resultat i indirekta eller avancerade direkta tester. Jag skäms över att behöva medge att för sex år sedan var jag övertygad om att man kunde avskriva förekomsten av Bartonella i en patient genom ett enkelt antikroppstest – ett så kallat IgM och ett IgG. När tester endast genomfördes för en sorts Bartonella i Nordamerika var det också alltför enkelt att ignorera att även andra typer av Bartonella infekterar människor. Vidare så förundrades jag under 2005 när jag lärde mig om hur mycket Bartonella bryter ned immunförsvaret. Infektionen sänker febertemperaturer och triggar i vissa fall produktionen av antikroppar mot många vanliga infektioner som sprids av fästingar och loppor. Vidare fann vi att de flesta rekommenderade behandlingarna inom traditionell och integrativ läkekonst i bästa fall endast hämmade effekterna av Bartonella, och att dessa behandlingar inte botar infektionen, eller ens underlättar kroppens försvar mot densamme i någon nämnvärd grad. Behandlingar som förordas för att patienter “känner sig bättre” kan aldrig tas som ett bevis på en behandlings effektivitet. Patienter upplever att de känner sig bättre på grund av hundratals olika anledningar, och det gör inte detta till vetenskap, men snarare till en form av psykoterapi. Ett stort antal läkare som behandlar Bartonella använder sig av goda behandlingsmetoder, men de vet samtidigt inte hur de skall använda sig av indirekta eller direkta tester för att konfirmera behandlingens effektivitet. Detta i sin tur betyder att behandlingsvariablerna verkar kaotiska och ibland leder det till att behandlingar distribueras på måfå, huller om buller. Att behandla Bartonella på detta sätt är riskabelt och kan leda till dödsfall, för att inte tala om ett tjugotal olika sorters skador på kroppens alla vitala organ (detta enligt en detaljerad analys av forskning från hela världen).
  6. Den bästa behandlingen för dig utgörs inte enbart av en endaste sorts metod. Du bör aldrig enbart behandlas med metoder som kommer från en endaste sorts medicinsk tradition eller läkarpraxis. Alldeles för många läkare förlitar sig enbart på medicinsk kunskap som stammar från deras egen läkarutbildning. Behandlingen av fästinginfektioner påverkar ett stort antal system i kroppen och bör innehålla en variation av mediciner. På grund av detta är det viktigt att läkare känner till ett stort antal olika mediciner, då många olika sorters behandlingar kan visa sig vara användbara. Men samtidigt är jag av åsikten att det finns saker inom alla olika medicinska skolor som är oanvändbara när det kommer till behandlingen av fästing- och lopp infektioner. En av huvudanledningarna till att jag själv blivit tvungen att bekanta mig med så många olika medicinska traditioner är att min egen medicinska studiebakgrund i sig själv bara fungerat som en utgångspunkt för mig som läkare. Jag har nödgats prova så många olika behandlingsmetoder, helt enkelt för att de har erbjudit den bästa hjälpen åt mina patienter. Det finns inte en enda enskild behandling som klarar av att behandla alla olika varianter av infektioner som sprids av fästingar och loppor. Man behöver helt enkelt en arsenal av olika behandlingsmetoder att pröva.
  7. Att distribuera kontinuerlig behandling med dålig kontroll kan vara billigt, men utgör i regel en inadekvat form av behandling. Just nu äger jag den absolut billigaste bilen på marknaden. Om jag krockar med en stadsjeep så är det kört. Vad är vitsen med denna liknelse? Du får helt enkelt vad du betalar för. Om en läkare behandlar 20 olika patienter per dag kommer denne sällan att kunna finjustera din behandling så att den passar dig. Fästinginfektioner påverkar i stort sett hela kroppen, så en läkare måste vara väl insatt i olika delar av kroppen – från hormonnivåer till inflammationer, näringsämnen och hur man snabbt förbättrar en behandlings funktionalitet. Vidare behöver läkaren vara väl medveten om hur man blandar mediciner och hur man motverkar cancer och blodproppar. Dessutom måste en läkare vara väl medveten om att dessa infektioner kan attackera alla organ, såväl som det endokrina systemet.
  8. Det bett som du ser och som kanske gör dig sjuk är ytterst sällan det första bettet. Även om de flesta människor är medvetna om att det är mycket svårt att upptäcka de första stadierna i en fästinginfektion så är det få som inser att, baserat på studier utförda av veterinärer, varje utslag som en person upptäcker i sig kan vara en effekt av ett bett som skedde över ett, fem eller tjugo år tidigare. Dessutom så visar mer avancerade och djupgående laboratoriestudier att den biokemiska dominoeffekten som skapats av fästingbett under åren oftast är väldigt abnorma hos patienter som beskriver symptom från vad de antar är ett ”första bett”.
  9. Att diagnostisera fästing- och loppinfektioner är smutsigt, förvirrande och långt ifrån enkelt. Sätt dig in i följande situation; vad gör du om ELISA-testet för borrelia (Lyme) är negativt och ett immunoblot endast kan uppvisa spår av borrelia (Lyme) på IgG 23, och en polymeraskedjereaktion för borrelia (Lyme) ger ett positivt utslag? Ett sådant resultat motsvarar inte de tillgängliga formlerna inom forskningen kring nytillkomna infektionssjukdomar. Dessutom så komplicerar traditionell västerländsk läkarkonst diagnostiseringen ytterligare – en diagnos ställs i regel utifrån en väl dokumenterad medicinsk journal som i sin tur följs upp med en intervju och en medicinsk undersökning av patienten; laboratiska tester däremot har bara som uppgift att understödja den diagnos som redan ställts. Denna brist inom rådande praxis är i sig är en av anledningarna till varför jag noterat dermatologiska skillnader bland patienter med långtgående Bartonella i jämförelse med friska patienter. Bartonella påverkar och förändrar utseendet på blodkärl och hudvävnad i så mycket som kanske 80 olika hudmarkeringar. När jag började min forskning kring ett stort antal publicerade och opublicerade hudmärken, var det bara mellan två och tre av dessa mönster som kritiskt diskuterades inom fältet. Först nu börjar folk sakta men säkert att omnämna och posta bilder på Bartonella som aldrig skulle klassificerats som Bartonella tidigare under de mer än 100 år som gått sedan infektionen upptäcktes.
    1. Den för tillfället föreslagna diagnostiseringsmetoden för att upptäcka borrelia (Lyme disease) kallas ELISA, det vill säga en enzymkopplad immunadsorberande analys. Endast i de fall som ett sådant test ger ett positivt utslag föreslås patienten att genomföra ytterliga tester. Trots att en ELISA kan fungera som ett diagnostiseringsredskap, så är metoden långt ifrån perfekt, och det höga antal av patienter med solklara fall av fästing- eller loppinfektioner som fått ett negativt utslag på en ELISA oroar mig. Även om ELISA-metoden gav ett korrekt utslag i 90 fall av 100, eller till och med i 97 fall av 100, är det i sig i så fall gott nog? Och vad gör man om en ELISA skiftar från ett positivt till ett negativt resultat (eller vice versa) utan medicinsk behandling? Som jag redan sagt så är det en ytterst komplicerad process att ställa diagnoser när det kommer till nytillkomna infektionssjukdomar, och det är någonting som inte går att bestrida. För att som läkare få behålla sina försäkringar hos olika försäkringsbolag förväntas de vidare genomföra så få tester som möjligt – på ett sätt ses ett lågt antal laboratorietester som ett bevis på skicklighet, och ger därför upphov till en känsla av stolthet. Komiskt nog är det ofta så att sjukhusstyrelsemedlemmar som utsetts till sina platser som en form av belöning för deras engagemang inom medicinalpolitik, alltför ofta går i försäkringsbolagens ärenden genom att lägga alltför stor vikt på enskilda laboratorietester som basis för en diagnos, och de hänför ofta till en önskan om mer genomgående laboratorietester som ”bortkastade tester” och ”dålig medicinalpraxis.”
  10. Men om en praxis är god nog för Mayo, Hopkins och Cleveland-klinikerna i USA så är samma praxis definitivt god nog för vilken annan passionerad läkare som helst som vill göra ett gott jobb. Det finns inte en människa som skulle våga kritisera en Ivy League-läkare för att denne vill genomföra fler tester.
  11. Borrelia (Lyme) är inte den enda infektion och har aldrig varit den enda infektion som funnits i den mest smitsamma fästingsorten, dvs. Ixodes-fästingen. Att leta efter borrelia (Lyme disease) är någonting som folk höll på med på 1980-talet. Jag tänker inte slösa tid på att diskutera alla de olika typer av infektionsspridande agenter som är verksamma inom Ixodes-fästingen, men om den mänskliga munnen innehåller mer än 400 olika potentiella infektioner, som Dr. Robert Bransfield påminner oss om, så är smutsen som utgör fästingarnas habitat garanterat en plats där ett stort antal infektionsspridande agenter kan slå rot och gro. Varje år ökar antalet upptäckter av virus, bakterier och bakteriesorter i fästingar. Samtidigt är givetvis dessa laboratorier åratal efter när det gäller infektioner som funnits i Ixodes-fästingar.
  12. Den nya trenden att förlöjliga borrelia (Lyme disease) och Babesia-infektioner är både naiv och orättvis mot patienter. Fästinginfektioner är nytillkomna infektioner, så kallade EID. Beteckningen nytillkommen signalerar i sig att ingen läkare har någon som helst grund att agera som om de har alla kort på bordet i förhållande till dessa infektioner. Vissa människor lever i villfarelsen att läkare endast är bra i de fall de kan ”försäkra” en patient att denne inte smittats med någon av de hundra olika sorters och varianter av Ixodes-fästingens infektionsspridande ämnen. Då en ökande del av befolkning vänder sig ifrån traditionell allopatisk medicin, är dessa infektioner kanske inte det första som man bör förlöjliga. Det går att föreslå en behandlingsplan för alla typer av infektioner, men en inbillad total förståelse av hur dessa infektioner fungerar visar bara att läkaren saknar en faktisk insikt om de många komplicerade problem som en blandning av bettanhopningar från Ixodes-fästingen kan skapa under loppet av ett par år. Nyligen visade forskning på en eventuell närvaro av flercelliga parasiter i en Ixodes-fästing. Om man kan hitta en sådan stor anhopning av parasiter i någonting så litet som magen på en fästing, så kan man i princip hitta vad som helst.
  13. Förlusten av självinsikt såväl som en ökad stelhet i kroppen är ibland de första tecknen på en signifikant infektionsspridning, som kommer i samband med kropps- och hjärninflammationer. En av farorna med de sjukdomar som behandlats i denna artikel är att vissa människor är fullständigt omedvetna om faktumet att deras produktivitet och självinsikt minskat, då denna förståelse stammar från högre och mer avancerade delar av hjärnan. Självinsikt är en avancerad hjärnfunktion och den kan påverkas radikalt om mer än en ytterst liten del av hjärnan inflammeras eller infekteras. När patienter väl utvecklat dessa symptom, kan de oftast vara ovilliga till att låta sig bli examinerade av läkare.
  14. Kroniska fästinginfektioner bryter ned antalet antiinflammatoriska kemikalier i kroppen och ökar inflammationsrisken med dramatiska resultat. När en patients kropp lider av en kronisk inflammation, kan ett antal relaterade saker hända. Patientens sårbarhet i korrelation till autoimmunitet ökar, och, beroende på vilken form av autoimmun sjukdom som patienten drabbas av, kan denne antingen bli handikappad eller avlida som ett resultat av densamme. Vidare kan patienten drabbas av en ökning i allergier, som i sin tur kan vara allergier mot matprodukter, syntetiska mediciner och i vissa fall även plantor. Slutligen kan patienten drabbas av en ökad känslighet mot lättflyktiga kemikalier, och det tär på krafterna att kunna bibehålla ett normalt liv vad gäller ens arbete, utbildning och boende, då dessa delar av patientens liv behöver vara fria från de syntetiska kemikalier som nämnts ovan.
  15. Rutinmässiga behandlingar för att motverka systematiska och långt gångna inflammationer är i regel triviala och ineffektiva. Om du läser en bok om hur man motverkar inflammationer kommer du utan tvekan att läsa om samma tjugo metoder om och om igen, som redan nämnts i andra böcker och akademiska publikationer. Tyvärr så är det så att de flesta av dessa behandlingar är verkningslösa när man drabbats av kraftfulla, långt utdragna kroniska inflammationer som orsakats av fästing- och loppinfektioner vars behandling har försummats. Det finns ett antal sätt att behandla dessa problem, men den diskussionen ligger tyvärr utanför vad som kan behandlas inom denna artikel.
  16. Den dosering som gör att en patient mår dåligt är inte nödvändigtvis den dos som bäst tar kål på inflammationen. Vissa läkare är övertygade om att en effektiv antibiotikakur kommer utan några som helst biverkningar, medan andra menar att du inte tillfrisknar om antibiotikakuren inte får dig att må uselt. Som de gamla grekerna såväl som Calvin sa, kanske är det så att den gyllene medelvägen är den bästa vägen att ta. Om en behandling får en patient att må dåligt utan att detta är en förväntad sidoeffekt av medicineringen är det kanske bäst att dra ned på doseringen till en nivå som ligger under den nivå som skapar obehag. Jag skäms nästan över att behöva påpeka detta, men det är tyvärr ett mycket vanligt problem.
  17. Mycket avancerad farmakologi behövs för att ta itu med depression, irritabilitet, ångest, raseri, trötthet, sömnlöshet, kognitiva brister, och oro, sidoeffekter som i sig knappast är ovanliga med fästing- och loppinfektioner som lämnats obehandlade under en längre tid. Detta är otroligt viktigt, och ytterst få läkare känner till den korrekta doseringsnivån mot dessa infektioner, eller hur vanligt det är med hjärninflammationer i de fall som skapar dessa problem. Vi förordar som regel att alla antiflogistiska behandlingar och sinnestämningsbehandlingar i form av kapsyler, tabletter, transdermala krämer, oljor eller teer aldrig skall påbörjas på en nivå som är högre än en fjärdedel av det minsta rekommenderade intaget. Trots detta är det ofta så att den dos som i slutändan ger resultat kan vara otroligt hög. Dock är de karaktärsspecifika och känslomässiga problem som nämnts i detta avsnitt av sekundär nivå i jämförelse med infektioner, infektionsrester och hjärninflammationer, och karakteriseras inte som primära psykologiska störningar.

James Schaller, Med. Dr. MAR

James Schaller arbetar som forskare och läkare på heltid och behandlar patienter som trots mottagen vård från mellan fem och hundra olika läkare inte tillfrisknat. Hans patienter kommer från Nordamerika, Europa och Sydamerika, såväl som Oceanien och andra platser runt om i världen. James Schaller har vunnit utmärkelser såsom “Världens Bäste Läkare”, något som bekräftar hans plats som en av världens topp 5% framgångsrika läkare, och han har rankats motsvarande högt av sina patienter i tre olika prisutdelningar under de senaste två åren. Han har författat tolv böcker om fästing- och loppinfektioner, och skrivit sammanlagt 34 böcker och 27 stycken referentgranskade artiklar i framstående akademiska publikationer. En del av dessa artiklar och lärobokstexter behandlar Babesia, borrelia (Lyme) och Bartonella.

©2011 James Schaller, Med.Dr. Alla rättigheter hävdas (version 21). Denna text får spridas fritt endast i den mån syftet är att positivt belysa dess innehåll. Det är förbjudet att sprida denna text i något som helst kommersiellt syfte, och texten får ej säljas, så tillvida kostnaden för texten inte enbart omfattar en minimal avgift för att täcka kopiering och utskrift av densamme. Texten får fritt översättas till valfritt språk, utan att något tillstånd behöver sökas från artikelförfattaren.


Bank Towers, Tamiami Trail, Naples, FL
disclaimer privacy